Mirja Unge
MOTSOLS

Oversatt av Bjørn Alex Herrman

- Hanna vender hjem etter en reise til Filippinene der hennes beste og eneste venn Thora har omkommet i en drukningsulykke. Hanna må nå forsøke å finne seg selv i en verden som blir snudd på hodet av katastrofen. Hjemme kjenner hun seg kvalt av familien, to søstre og en mor som lever nær naturen, tror på elementene og tyder stjernebilder. For å komme seg vekk og skape et liv der hun står på egne ben, flytter hun til sin eksentriske mormor i byen. Men minnene om Thora er sterke, og Hanna kan ikke motstå fristelsen til å følge i Thoras gamle spor.

Mirja Unge skriver om et vennskap som minner om kjærlighet, men også om avhengighet. MOTSOLS er på samme tid en mørk og humoristisk fortelling om nødvendigheten av å bryte seg løs uten helt å slippe taket.

«Med hjälp av konkreta, realistiska berättarverktyg ställer Mirja Unge de eviga frågorna. Romanen prövar och ser om det finns någon ordning; någon högre ordning … Mirja Unge går fram med sitt vakna, nybrukade språk, som om ingen hade varit där och frågat förr»

Maria Schottenius | Dagens Nyheter

«Unge skriver, som i de tidigare böckerna ihopdraget intuitivt, ett slags införstått teckenspråk, och man nickar, fattar precis, trots att hon samlar talande detaljer, skapar stämningar och lägen, snarare än påståenden och intriger» Pia Bergström | Aftonbladet

Mirja Unge er født i Stockholm i 1973. Hun debuterte i 1998 med romanen DET VAR UR MUNNERNA ORDEN KOM som hun ble tildelt den svenske debutantprisen Katapultpriset for. Mirja Unge har med sin særegne språklige stil fått en helt egen plass i den unge svenske litteraturen.

Forfatteren er tilstede på Bjørnsonfestivalen i Molde fra onsdag 30. til torsdag 31. august, og boken lanseres der.

Bergen folkebibliotek gjorde følgende intervju:

Författare för mig handlar mer om den officiella rollen och den får man ju inte förrän man har debuterat. Men vad är en författare? På sätt och vis känner jag att jag försöker bli författare hela tiden och att det är nåt som ligger bortom mig. Man måste ju hela tiden åstadkomma något nytt för att vara författare, det är en skör identitet.

Men du har kanskje hatt identitet som ”en som skriver” lenger enn forfatter. Når begynte du å skrive, og når kjente du at det var skrivingen du ville holde på med?
Det var när jag gick på skrivarkurs och för första gången visade texter för andra som jag förstod att det kanske skulle gå på riktigt att hålla på med skrivandet.

I intervjuer og artikler om ditt forfatterskap blir det ofte gjort et nummer ut av at du skriver for hånd og ikke på pc. Tror du selv at det er viktig, at det har noe med hvordan litteraturen du skriver blir til?
Det är bara en vana jag har att skriva för hand, det är bekvämare, jag kan sitta var som helst och hur som helst. Men om det påverkar vet jag inte, fast allting påverkar väl, vad det är för omgivning, vad man lyssnar på för musik, vilken penna jag har, en hård penna, eller en mjuk… tröga tangenter osv.
Det är på nåt sätt mer prestigelöst för mig att skriva för hand, när jag skriver på datorn ser ju inte bokstäverna ut så som jag gör dem utan de är ”färdiga” och lite främmande och distanserade från mig. Men att jag skriver för hand innebär ju också att det blir en extra genomskrivning när jag skriver in texten, och i den omskrivningen brukar det hända mycket.

Hvor tett henger det du leser sammen med det du skriver? Hender det noen ganger at du har lest en roman og så har det åpnet opp for en helt ny måte å skrive på, at du har begynt å skrive annerledes etter å ha lest den romanen?
Nej, det känner jag inte igen. Men man är väl vad man läser… Fast jag undviker att läsa böcker med starka toner och rytmer när jag skriver. Jag kan däremot bli inspirerad av att läsa böcker som ligger långt från mig eller böcker som jag inte tycker så mycket om, det är som att jag då kan få syn på vad det är jag vill göra.

Marguerite Duras har skrevet et sted: ”att skriva ligger mycket nära talets rytm”. Du sier flere steder at du skriver et slags ”talspråk”. Allikevel oppleves språket ditt som et ekstremt litterært språk (akkurat som Duras’). Har du en slags poetikk rundt dette ”talspråket”?
Med talspråk menar jag nog att det inte är ordnat och strukturerat som det skriftliga. Inte ordnat som text. Men ingen talar ju som i mina romaner så det är ett skriftspråk också. Jag tror att jag känner rytmen och hör tonen när jag skriver och inte ser texten som text. Liksom när någon talar ser man ju inte heller text framför sig, eller ord, det är ljuden man lyssnar på. Kanske är det så när jag skriver också, därför kan jag bli så förvånad när någon påpekar att jag har skrivit en grammatiskt inkorrekt mening, jag har inte tänkt på det, för när jag lyssnat har meningen fungerat, i alla fall för mig.

Så du hører deg fram til teksten, på en måte? Dette henger kanskje sammen med det vi kaller for ”stemmen i teksten”? Hvordan finner en fram til en sånn ”stemme”?
Om jag visste det hade skrivandet varit befriat från mycket vånda. Jag vet inte, den kommer bara plötsligt efter en massa skrivande och letande. Förhoppningsvis kommer den...

De to første romanene dine handler om unge jenter som vokser opp på landet. Omgivelsene deres er preget av hardt kroppsarbeid og lite kommunikasjon. Hadde du strategier i forhold til romanenes handling, eller er det noe som sniker seg langsomt inn mens du skriver?
Nej jag har inte planerat dem nåt vidare. Det har nog handlat mycket om att hitta en ton, en röst och se vem som har den och vad den har att berätta. Jag tror att språket och innehållet är oskiljaktiga och har uppstått samtidigt, därför kan jag heller inte bestämma vad jag ska skriva om i förväg. Men efterhand planerar jag lite också. Den första romanen har ju egentligen inget narrativ, den beskriver mer ett tillstånd än är en berättelse, om jag planerade mer hade jag kanske kunnat få till en tydligare berättelse men för mig har själva berättelserna inte varit det viktiga.

Tenker du noen gang på å skrive noe for leserens skyld?
Nej några läsare tänker jag inte på, snarare tvärtom, om de dyker upp så förtränger jag dem. Själva utgivningsfasen är jag inte särskilt förtjust i. Jag tror att det är viktigt att skapa för min egen skull. (Det är en ständig kamp med prestationskraven och tvivlet och ekonomin.)

I en liten artikkel du skrev i forbindelse med din debutroman, beskrev du hvordan Minna, hovedpersonen i den romanen, kom og satte seg på sengekanten din og dinglet med beina og nærmest overtalte deg til å begynne å skrive om henne. Er hovedpersonene dine en del av deg når du skriver?
Det är som en ny vän som jag vill lära känna och utforska och sen blir jäkligt trött på...

Hva betyr romanen som form, hvilke muligheter har romanen for deg? Eller; hvorfor skriver du akkurat roman?
Jag vet inte faktiskt, det bara blir romaner verkar det som. Men jag är inte alls säker på formen när jag skriver. Med Järnnätter var jag osäker in i det sista och frågade min förläggare om det kanske ändå inte var en novellsamling jag skrev på.
Romaner är ju en hel värld att gå in i (vare sig jag läser eller skriver) och jag verkar gilla att vara länge i en värld sådär. Fast just nu känner jag mig nyfiken på andra genrer, långsamheten i romanformen kan vara väldigt frustrerande. När jag var yngre skrev jag mest bara poesi.

På anbefalingslista di har du flere tradisjonelle romaner, som for eksempel P.O. Enqvist, Göran Tunström og Selma Lagerlöf, og ikke eksperimentelle romaner...
Jag är inte säker på att jag tycker de är icke- experimentella. Men jag har nog läst mycket svenska arbetarromaner särskilt när jag var yngre. Selma Lagerlöf hörde jag läsas högt när jag var liten och hon har ett underbart språk, jag tycker om att vara i hennes hemlighetsfulla och märkliga värld där naturen är besjälad och verkligheten och fantasin flyter ihop. Med Tunström är det mycket det att han skriver på dialekt som jag trivs med.

C.J.L. Almqvists roman fra 1834 og Selma Lagerlöfs roman fra 1891 er de eneste verkene fra før det tjuende århundre på lista di. Leser du dem fordi de er litteraturhistorisk interessante, eller er avstanden mindre?
Nej jag tänker nog inte så mycket på historien och avstånd. Men Selma Lagerlöf blir man förvånad över att hon känns så modern. Almqvists roman tycker jag bara är en otroligt faschinerande berättelse om en androgyn.

Janet Frame er på din liste, en new zealandsk forfatter med en sterk livshistorie og sterke bøker. Hva har en forfatter som Janet Frame betydd for deg?
Jag har svårt att säga övergripande vad en författare har betytt, jag tror det är mer enskilda böcker som jag tagit till mig. Jag är ganska dålig på att läsa hela författarskap också sådär systematiskt. Ansikten i vatten är ju en självbiografisk bok om hennes vistelse i psykvården, den gjorde bara så starkt intryck på mig.

Du har fire svenske, unge samtidige forfattere på lista di: Robert Kangas, Marie Norin, Jonas Hassen Khemiri og Mare Kandre. Hva representerer de i svensk litteratur?
Khemiris roman är skriven på en invandrarsvenska och jag blev så glad av att läsa den. Likaså Kangas roman har jag valt för språkets skull. Han skriver som en monoton monolog utan skiljetecken, det blir väldigt intensivt.

Du sier at romanen er en verden å gå inn i. Er det romanverdenen som fascinerer deg i for eksempel Nattskog av Djuna Barnes? Eller i Mrs. Dalloway av Virginia Woolf eller Vidunderlige kvinner ved vann av Monika Fagerholm?
Ja, men med värld menar jag inte bara en fiktiv värld utan också en sorts språkvärld och som Fagerholms roman, en värld av detaljer och spänningar.

I den nyeste romanen din, Motsols, gjelder vel noe av det samme som du sa om Det var ur munnerna orden kom, at den er mer en tilstand enn en fortelling? En romanverden å gå inn i?
Ja det är mer som en rundgång, att den slutar på samma ställe som den börjar på nåt sätt. Det går både framåt och bakåt samtidigt.

Var det språket som drev skrivingen framover i Motsols som i de to forrige bøkene dine? Jeg fikk et inntrykk av språket var mer et verktøy i denne romanen, enn et tema?
Ja kanske har du rätt i det, jag vet inte riktigt. Fast både språket och karaktären har drivit fram romanen, de hör ju samman. Men jag tror att man upplever en skillnad mot Järnnätter i det språkliga just för att Motsols är skriven i tredje- person och inte första. Det blir inte samma känsla av monolog utan ett avstånd mellan språket och karaktären. Det var som att berättelsen behövde det avståndet, jag försökte skriva i första-person men ändrade det sen. Det var ur munnarna orden kom är ju också skriven i tredje-person fast det kanske man inte tänker på just för att det ligger så nära huvudpersonen ändå.

Nå har du skrevet og fått utgitt tre romaner. Ser du etter hvert noen tematiske røde tråder gjennom romanene dine? Har du fått sagt noe som du har hatt lyst til å si?
Hitintills har det varit viktigt för mig med flickors/tjejers röster och världar, och att skildra dem. I Motsols var det vänskapen mellan Hanna och Thora som intresserade mig. Jag märkte efterhand att det var en vänskap som höll på att gå sönder och jag ville undersöka hur vänskapen egentligen såg ut mellan dem, vad den byggde på. Men Motsols bygger på relationer mellan kvinnor överhuvudtaget, mellan mormodern och Hanna och systrarna osv. I Järnnätter var det mer en manlig värld som Bente försökte förhålla sig till och överleva i.

Vet du hva du skal skrive nå? Jeg har sett i et intervju at du også skal skrive dramatikk?
Vad jag kommer skriva framöver har jag ingen aning om men just nu håller på och skriver en pjäs för Riksteatern som ska börja repeteras i höst. Den heter Var är alla och handlar om några ungdomar på en mack på landet

Mirja Unges anbefalinger

Janet Frame: Ansikter i vannet

Virginia Woolf: Mrs. Dalloway

Stig Dagerman: Bröllopsbesvär

Djuna Barnes: Nattskog

Göran Tunström: Juleoratoriet

Birgitta Trotzig: Dyndkongens datter

Selma Lagerlöf: Gösta Berlings saga

Marie Norin: Världsrekord utanför Madrid

Per Olov Enqvist: Kaptein Nemos bibliotek

Monika Fagerholm: Vidunderlige kvinner ved vann

Robert Kangas: Vägen hem

Mare Kandre: Quinnan och Dr. Dreuf

Jonas Hassen Khemiri: Ett öga rött

C.J.L. Almqvist: Drottningens juvelsmycke

Lenker til sider om Mirja Unge

Svensk intervju med Unge i forbindelse med utgivelsen av Järnnetter.

Norstedts forlags presentasjon av Mirja Unge.

Kort artikkel om Mirja Unges to første romaner, med vekt på Järnnetter.

Mirja Unge om å skrive sin debutroman. (Jeg har allerede sitert fra denne artikkelen i intervjuet.)

Intervju fra Dagens nyheter om den nyeste romanen Motsols fra mars, 2005.

Tekstansvarlig: Mirjam Kristensen, Galleri